För nästan exakt 10 år sedan kom jag hem från USA fylld med starkt självförtroende, god självkänsla, kände mig snygg och smart, socialt begåvad och att livet låg för mina fötter. Jag kunde bli precis vad jag än ville!
Ett år tidigare hade jag blyg, osäker och med dålig engelska flugit till USA och börjat plugga på college. Jag som aldrig ens suttit på ett flygplan innan eller rest någonstans själv eller varit hemifrån länge än en helg. Att jag ens tog mig dit var en ego-boost bara det. Jag hade jobbat ihop pengar själv, ringt amerikanska ambassaden i Stockholm, ringt släktingar i USA som jag aldrig träffat, kontaktat skolan och fixat biljetter - helt själv.
Året i USA är fortfarande det bästa jag någonsin gjort. Jag växte otroligt mycket som person. Jag minns särskilt när min lärare i skrivkursen berättade att hon var imponerad av mig och att det bara var en elev i klassen som hade fått högre betyg än mig. Hon var en supersträng lärare som ställde höga krav på oss elever. Vi fick läsa flera texter i veckan där hon höll läxförhör på någon eller några av alla texter i början av varje lektion. I varje kurs ingick att skriva uppsatser med olika stilar. Man fick missa eller komma försent till max 2 av hennes lektioner (vi hade 5 lektioner i veckan), sen var man utsparkad ur klassen. Jag var livrädd för henne men älskade samtidigt kraven hon ställde för de var rättvisa. Jag hade en chans och jag tog den!
Hade jag kunnat få pausa livet och få suga på karamellen en liten stund så hade jag gjort det precis då, när jag kom hem från USA. Jag avskydde att åka hem eftersom jag älskade USA så mycket, men jag åkte hem när jag var på topp och jag har därför endast positiva minnen av USA och av hur jäkla bra jag mådde då!
Utmana livet och gör det ni drömmer om - det känns skönt efteråt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar