Jag funderar just nu mycket kring barnuppfostran. Viggo har liksom lämnat den här mysiga bebistiden och börjar ta för sig och utmana gränser. Jag tycker att det är skitsvårt att veta hur man bäst ska bete sig alla gånger. Jag vill ju visa att jag respekterar det viggo vill samtidigt som jag ska vara med och sätta gränser och regler. Mycket kommer såklart naturligt genom de normer och värderingar man har, andra områden är mer luddiga. Ibland hade jag velat ha en pedagog i närheten att fråga om råd. Önskar att man hade kunnat göra sånt när man är på öppna förskolan,  att pedagogerna bryter in och vägleder föräldrarna, samtidigt förstår jag att de inte gör det då det är en norm i vårt samhälle att inte uppfostra andras barn. Det finns ju kurser för valpar, varför inte för människo-valpar? Visst, förskolan är väl en sorts hundkurs,  men där är ju inte jag med.

Att leva som man lär tror jag är a och o när det kommer till barnuppfostran - jag kan tjata på mitt barn att bädda sängen men bäddar jag inte min egen säng lär inte barnet göra det heller. Jag har i flera år jobbat på egen hand med min självkänsla och den har blivit så mycket bättre än vad den var under tonåren. Då var den riktigt i botten och jag skäms än i dag för hur jag kunde bete mig mot andra pga av min dåliga självkänsla eller att jag tex var ihop med min första kille så länge trots att jag inte var kär eller ens gillade honom för fem öre. Men jag trodde inte att jag kunde få någon bätte.  Självförtroendet blev i alla fall något bättre under gymnasiet pga av att jag fick bra betyg i skolan. Vändningen för självkänslan blev resan till usa, där fick jag en riktigt bra förebild för min självkänsla och jag kunde stå upp för den jag var. Självförtroendet åkte såklart också upp i taket eftersom jag utmanade mig själv att studera i ett annat land. Självkänslan åkte ner igen efter usa resan men inte riktigt till samma låga nivå som tidigare.

Jag har förstått att det här med självkänsla inte är något som kommer av sig själv, inte för mig i alla fall och att det är en färskvara som jag måste fylla på med jämna mellanrum.  När jag har dålig självkänsla blir jag ofta en sur varelse  (jag jämför ju mig med alla andra som är så mycket bättre än mig) samt lite osocial (vem skulle vilja umgås med mig, jag har ju ändå inget kul att säga). Jag känner att jag behöver fylla på Självkänslan igen, framför allt för min skull men också för viggos skull då jag vill vara en så bra förebild som möjligt!

Några saker som man kan göra för att få upp Självkänslan är:

1. Lev som du lär - sträva efter att leva efter normer som du tycker är viktiga

2. Behandla dig själv som du behandlar din bästa vän.

3. Du duger precis som du är och gör så gott du kan.

4. Lev i nuet - älta inte det förflutna och oroa dig inte över framtiden,  du kan ändå inte påverka någon av delarna.

5. Välj för din skull, inte för andras. Gör det du tycker är kul, jobba med det som du vill jobba med och skit i vad andra tycker. Det är ditt liv och dina val!

Jag är tex expert på att älta saker (fråga Per) så jag glömmer dessa punkter jättefort men har nu skrivit upp dem i mobilen och ska läsa dem varje kväll och påminna mig själv. Jag har även gjort en lista med bra egenskaper hos mig själv som jag också ska läsa igenom varje kväll och fylla på vid behov.

Jag ska också bli bätte på att bli mera social, lite tankar kring det får bli ett eget inlägg.

Sitter här på kvällskisten och äter ett par hårda mackor,  en kaka och dricker läsk till det. Älskar att vara vuxen och få bestämma vad jag ska äta. Själv tänker jag dock hålla strikt med lördagsgodis mot viggo. Får se hur det går. Barnuppfostran tar mest utrymme när jag filosoferar om kvällarna. Läste för ett tag sedan en artikel i nån tidning om en lärare som uppmanade föräldrar att uppfostra sina barn bätte och skrev att man tex måste lära dem att det är ok att ha tråkigt, eller att det är nyttigt att ha tråkigt,  minns inte exakt formuleringen. Först höll jag med och tyckte att det var bra och tänkte anamma det. Idag kom jag att tänka på lärarens uppmuntran igen och kände mig inte lika övertygad längre. Är inte livet för kort för att ha tråkigt?  Borde vi inte uppmuntra våra barn att ta vara på varje stund i livet och göra det bästa av dem än att luta sig tillbaka och ha tråkigt och tycka att det är ok (det ÄR såklart ok om man nu vill ha tråkigt). Jag hade sällan tråkigt som barn,  jag hade livlig fantasi och älskade att leka. Åkte vi bil så räknade jag bilar med en viss färg eller spelade bil-bingo osv. Jag kunde sitta och dagdrömma om det verkligen inte fanns nåt att göra. Men att ha tråkigt, nej det handlar om inställning.  Att ha tråkigt är inte samma sak som att inte ha något att göra. Vi föräldrar ska inte alltid servera våra barn aktiviteter, det kanske var så läraren egentligen menade, utan barnen måste lära sig att vara kreativa och göra det bästa av varje situation.  Svårt. Det kanske är lättare att lära dem att acceptera tristess. Jag vet inte.

Stressigt, trött och sliten

Härlig rubrik va? Sen vi kom hem från Miami har det varit ganska stressigt, både för mig och Per (mest Per) och vi börjar båda bli slitna och trötta. Vad har varit stressigt för en föräldraledig mamma kan man undra?  Jag har i en månads tid suttit uppe flera nätter i veckan för att jobba med en artikel. Viggo somnar vid 20-tiden på kvällen och det är efter den tiden jag har möjlighet att sitta och jobba en stund.  Nu har vi bara Pers dator och Per har ofta jobb att göra om kvällarna. Så när han är klar med sitt jobb vid 22-23 tiden, ja då kan jag ta över datorn och jobba några timmar.  Vid 7 tiden vaknar Viggo på morgonen och då börjar min arbetsdag igen. Jag hade hoppats på att detta skulle ta nån vecka bara men det har inte varit så enkelt som jag trodde. Nu ska jag bara skicka in artikeln men nu är Viggo sjuk och sover bara om jag ligger bredvid honom. Kan trösta mig med att jag verkligen gjort så gott jag kunnat och när jag väl skickat in artikeln ska jag banne mig köpa champange och fira!

Är trött men skriver nån rad ändå.

Viggo ligger och sover bredvid Per och mitt hjärta svämmar över av lycka när jag ser de två tillsammans.  Viggo sover i sin säng större delen av natten men nutan vaknade han innan jag gått och lagt mig och Per lyfte över honom och la viggo bredvid sig. I vanliga fall är det bara jag som duger men jag har längtat så tills det ska funka att Per lägger viggo. Nästa helg ska jag till Malmö och hälsa på Linnea så då måste det duga med pappa - och det kommer det att göra!

Har suttit uppe flera nätter i veckan senaste tiden och skrivit på en artikel, i morgon ska den skickas in om allt är ok. Då ska banne mig fira med champange.

Våren är här, älskar det! Kall och frisk luft men solen värmer ändå skönt. Längtar till sommaren.

Måste barnsäkra vårt hem in i minsta detalj.  Blir knäpp av allt jag läser på nätet som kan hända barn.  Vet att vi inte kan skydda viggo mot allt, men vi måste tex säkra trappen och jag vill slänga alla batterier och dylikt som är farligt. Det är prio ett nu framöver.

Nu ska jag blunda.  Go natt

Jag kan inte betona nog hur glad jag är att amningen är över!  Det känns som att en ny era har börjat med viggo i och med att vi slutade att amma.  Han blev så stor på en gång, ingen liten bebis längre.  Han sover tex mycket bättre nu och nästan hela nätterna.  I natt sov han faktiskt hela natten.  Han somnar i vår säng och så lägger jag sedan över honom i hans säng. Han vaknar ibland till men somnar oftast om ganska snabbt. När han vaknar framåt småtimmarna får han komma över till vår säng.

Jag har känt mig lite stressad sen vi kom hem.  Snart börjar jag jobba igen  (augusti) och det är så mycket som ska hinnas med innan dess känns det som. Tänkte hinna med vissa saker nu i mars.  Ett knep som funkar för mig när jag känner att jag har mycket att göra är att skriva To do-lista - då slipper jag hålla allt i huvudet som ska göras och det är bara att beta av listan.  Ett annat knep är att just göra sakerna,  ju snabbare man blir klar med allt ju mindre saker har man ju faktiskt framför sig att göra. En av mina första lärare i usa var lite sträng, men underbar. Jag minns henne med värme och jag gör ofta hennes röst säga i mitt huvud: Don't waist your time!

Ibland känner man sig lite stressad utan anledning också och bara jäktar runt - jag vill tex hinna göra så mycket som möjligt medan viggo sover middag. Men det är iof så med mycket. Jag äter alltid snabbt nu för att kunna vara tillgänglig för viggo. Jag går på toa snabbt. Jag skyndar mig med det mesta. Han börjar bli stor nu och måste lära sig att att få vänta ibland.

Nu ska jag sova. Go natt

Helgen i korthet

Vilken mysig helg jag haft!  Det är så underbart att vara hemma igen,  älskar mitt hem! I går morse körde viggo och jag in Per till stan och åt hotelkfrukost med honom och några vänner. De skulle sedan bege sig med buss till Sälen för att åka Vasaloppet.  Efter det åkte viggo och jag hem och vilade.  Sen blev det en tur till affären och sen kom emelie och Jolina och hälsade på. De sov över och det var så kul att se viggo och jolina leka tillsammans. Viggo ville göra allt som Jolina gjorde och han var så glad att ha en kompis här. I dag åkte vi alla till Tant Grön i Vintrosa och tuttade runt bland alla fina saker och åt en god lunch.  Barnen ratade dock pannkakorna,  haha, så typiskt.  Sen for vi hem och medan viggo vilade passade jag på att packa upp en resväska. Det var helgen i sammandrag.  Så mysigt. Nu väntar jag på att Per ska komma hem och berätta allt om vasaloppet.  Min kämpe! Är så stolt så stolt!

Home sweet home

I onsdags kväll kom vi hem igen. Vi flög fråner Miami vid 17.30-tiden  (lokal tid, 23.30 svensk tid) och landade i London 8 timmar senare.  Viggo sov under halva resan så vi är så nöjda. Vid 11-tiden i London flög vi till Sverige och viggo sov under hela den resan. Med andra ord gick alla flygresor hur bra som helst och jag är så stolt över vår lilla skrutt!  Han sov dessutom hela vägen hem i bilen från Arlanda. Men väl hemma ville han inte sova utan blev övertrött och somnade först vid 2 tiden på natten. Ikväll gick det lättare och han somnade kl 23.

Vi slutade att amma alldeles nyss  (är SÅÅÅ glad). Jag hade tänkt att sluta först när vi kom hem eftersom amningen alltid fått Viggo att slappna av och somna snabbt, vilket var behändigt under flygresan till USA så jag ville amma på hemresan också. Men några dar innan vi skulle åka hem ville Viggo helt plötsligt inte amma längre utan började bitas istället. Han har varit snutt-sugen men när jag erbjudit bröstet har han inte velat ta det. Mina bröst var ett tag  två sprängfyllda ballonger och jag hade så ont under flygresan hem att jag nästan grät. Men nu har det börjat lätta och jag är så glad och lycklig över att amningen är över!  Det var mysigt men nu är han för stor för att ammas.  Jag har hela tiden varit orolig för hur vi skulle sluta amma för han har hela tiden gillat att amma väldigt mycket. Men naturen tog hand om det själv, tack för det.

Nog om amningen.  Hemma. Åh vad underbart det var att komma hem. Hem till huset. Att gå in genom dörren var magiskt.  Jag såg huset med nya fräscha ögon och jag tyckte att vi har ett så fint och mysigt hem. I miami hade jag fantiserat om hur jag vill göra om här hemma men direkt när jag kom hem tänkte jag,  nej varför det,  vi har ju det hur fint som helst.  Jag blev så glad att jag kände så. Nu går jag runt här hemma och njuter av vårt hem och är hur lycklig som helst!

Dagar som denna längtar jag inte hem. Hemlängtan har faktiskt försvunnit nu när det faktiskt närmar sig avfärd hemåt. Jag älskar ju usa...Det är människorna och kulturen jag älskar.  Alla är öppna och lätta att lära känna.  Alla är inte artiga eller serviceminded i affärer och bilister tutar hej vilt, men man får vara sig själv och det är ok med olikheter. Jantelagen existerar inte här. Florida har ett härligt klimat men jag älskar ändå Seattle-området (där jag tidigare varit bosatt) mer. Miami med omnejd är en stor platt stad. Det finns mycket vatten och det är grönt och fint. Men naturen i närheten är sumpmark, dit har jag iof inte varit men det är å andra sidan inte så lättillgänglig natur eller människovänlig heller för den delen. Washington har en oslagbar natur och underbara människor.  Vädret är dock sämre där än i Sverige - det regnar nästan jämt. Här i miami är det skräpigt på gator och ingen verkar riktigt bry sig om naturen - förfärligt på alla sätt och vis tycker jag, men en smula befriande att det inte är så städat och perfekt som det är hemma i sverige. Utbudet här är enormt och shoppingen är fantastisk. Det är fina lekplatser till barn och viggo har verkligen utvecklats här.  Usa är som ett andra hem för mig, jag menar verkligen det och det här landet har sina för och nackdelar men jag älskar att vara här och jag längtar redan tillbaka, trots att jag inte hunnit att lämna landet. Jag kommer att resa tillbaka så fort jag har möjlighet, då vill jag besöka Seattle igen och så vill jag till Kalifornien igen och besöka New york!

Igår fyllde viggo 13 månader och det firade vi genom att köpa en ballong till han. Han har sett andra barn ha ballonger i parken och pekat på dem och pratat. Han blev så glad över ballongen. Tyvärr överlevde den inte viggos hårda nypor men han hade kul med den i 10 min i alla fall.

Jag började att få hemlängtan förra veckan. Längtar inte efter det kalla vädret men saknar vårt hus.  Vill få klart viggos rum och fixa med ny garderob till vårt sovrum.  Vill få upp lampor ovanför köksbordet och rensa och slänga en massa skräp. Vill få i ordning i förråd och garage och det viktigaste,  säkra vårt hem med grindar och annat så inte viggo skadar sig.

Vi har bara en vecka kvar här och jag kommer börja packa på kvällarna. Vill inte att vi ska stress-packa som vi gjorde inför resan hit (köpte ju biljetten nån dag innan avresa bara).

Ska bli skönt att komma hem och tag i livet därhemma.  Längtar!

Lite nytt

Igår blekte jag håret och det blev riktigt bra. Först blev det kyckling-gult men då la jag i en champangeblond färg över den och resultatet blev jättebra. Jag har även shoppat lite nya kläder här så nu börjar jag känna mig som en ny människa.  Tänk vad lite ny hårfärg och nya  kläder kan göra.  Jag vill shoppa väldigt mycket mer...Bara pengarna som sätter stopp. Och en viggo såklart som inte tycker att det är lika roligt som jag att shoppa.

Idag vinkade vi av Jane och Mattias som hälsat på oss här under 10 dagar. Det har varit så roligt att ha dem här och vi har gjort en del utflykter tillsammans med dem, bla varit till Key West och Bahamas. Nu känns det tomt när de åkt...

Vi har snart varit här i en månad och jag kom att tänka på att vi inte har så långt tid kvar här. Nu den sista tiden som är kvar ska vi få in goda rutiner. Inga mer kakor eller onyttig mat, ska träna varje kväll och komma i form. Jag ser fram emot det. Gillar goda rutiner.

Igår tog Viggo sina första steg utan vårt stöd. Vi var i lekparken och jeanette sa att här är perfekt för viggo att lära sig att gå; underlaget är nämligen mjukt med stötdämning. Jag testade att släppa viggo när jag kände att han hade balans och jo minsann, han tog sina första steg själv! Jag blev så glad att tårarna började rinna nerför kinderna!  Vår stora kille!!! Jane filmade dessutom när han tar några steg själv, helt underbart.  Han ser så glad ut på filmen vilket också värmer hjärtat!  

Nu ska jag sova och i morgon njuta av en ny dag här.  

Just nu

Just nu är livet så där fasligt underbart!

Viggo och jag vilar nu efter att ha badat i poolen. Det är sol och lagom varmt.  I eftermiddag är det bara viggo och jag och vi strosar nog till en park och leker lite.  Underbart.  Livet är på topp!

Viggo 1 år

Idag fyller vår lilla plutt 1 år! Året har gått fort men det har samtidigt varit väldigt händelserikt!  Jag har njutit varje sekund och tänker göra så resten av mitt liv.

Hur har det varit då att bli förälder?  Vi har lärt oss att det inte alltid blir som man tänkt. Per var till exempel väldigt bestämd på att viggo skulle sova i egen säng.  Jag ville att han skulle sova hos oss de första månaderna och sedan sova i egen säng. Vi lärde oss att barn har en egen vilja och viggo har aldrig velat sova i egen säng. Från dag ett försökte vi få han att sova i baby nest (vi köpte två stycken) men nej, inte ens i den ville han sova i. I början ville han bara sova på bröstet och sedan intill oss. Nu tycker vi att det är mysigt och njuter av den stunden samtidigt som vi vill lära honom att sova i egen säng nu så att han lär sig det tidigt.  Men för mig är det viktigaste att han känner sig trygg när han ska sova.

Jag hade väl inte heller tänkt att amma så länge, max 7 månader. Om nån för ett år sedan sagt att vi skulle amma än skulle jag blivit sur. Men ja,  vi ammar än och jag är trött på det och vill sluta. Men det är inte helt lätt när viggo inte vill sluta. De är bestämda små varelser.

Jag har faktiskt blivit bättre på att njuta av nuet, nåt jag alltid kämpat med länge. När jag får en stund för mig själv njuter jag till fullo av den och när jag är med viggo njuter jag av att leka eller byta blöja eller vad det nu kan vara.  Varje stund är unikt och värdefull.

Jag har sänkt kraven. Jag gillar att ha det fint och städat och försöker väl hålla hemmet någorlunda fint, men när jag inte hunnit att städa så grämer jag mig inte för det utan prioriterar alla gånger att få umgås med viggo istället.

Under alla amningstunder under vårvintern förra året funderade jag mycket kring livet, tex att vi föds med olika förutsättningar och vi måste hjälpa varandra.  Jag funderade också kring vad det är för värld som man vill lämna efter sig till kommande generationer och min plats på jorden.  Jag har, som alltid, saknat mina mor och farföräldrar mycket, de befinner sig ju i himmelen.  Jag pratade med dem för ett tag sedan om att jag måste fokusera på livet här och nu och inte tänka så mycket på dem - jag saknar dem men jag måste fokusera på de goda minnena istället för det negativa att de inte finns längre. Det äter en och jag vet att ingen av dem hade velat det. Jag saknar dem men kan inte tänka på dem hela tiden.  Det var en skön känsla efteråt och det kändes vuxet och förnuftigt.

Jag har också tvingats vara mindre fåfäng; inte hinna sminka sig,  inte fixa håret - jag har tappat en massa hår dessutom, kroppen har förändrats mm. Men dövas nyttigt det varit att för en tid lägga undan sina egna prioriteringar och fokusera på en annan individ.  Nu ser jag dock fram emot att få tillåtas vara fåfäng igen.

Nog  om mina tankar. Föräldraskapet är det bästa jag varit med om och jag ser fram emot allt vi har framför oss.

Dagen har varit underbar och vi har försökt att hitta på sånt som viggo gillar - hängt i en lekpark och träffat andra barn.  Underbart!  Åh vad jag älskar livet!

På torsdag fyller viggo ett år! Min stora lilla bebis!

Minns så väl tiden alldeles efter att han var född,  alla känslor,  hur sårbar man kände sig på grund av hormonomställningen, hur fin han var, hur vi kämpade med amningen och extra ersättning,  tröttheten,  sömnlöshet,  men framför allt allt mys hela tiden. Vi sov tillsammans,  satt i soffan mycket tillsammans.  Åt mat, bytte blöja och sov.  Så mycket kärlek.

Nu ligger vi på sängen tillsammans viggo och jag och han sover förmiddagslur. Pratar i sömnen gör han. Så söt och underbar.  Kärleken växer för varje dag.  Finns inget större än att vara förälder och jag är så tacksam som får uppleva detta!

Miami baby!

Sedan i tisdags befinner vi oss i Miami!

Flygresan hit gick jättebra.  Jag har varit så orolig för hur det skulle gå att flyga med viggo men det gick hur bra som helst. Han gnällde ingen vid start och landning. Tricket är att ge vätska vid landningen för att undvika att det slår lock för öronen - när man sväljer tryckutjämnar man automatiskt. Viggo fick dricka mycket under landningen så han grät aldrig.  Han sov en del under resan och sen satt han och lekte med nya leksaker som vi köpt och tittade på alla passagerare.  Han älskar nya människor och verkade tycka att hela resan var spännande. Vilken lättnad och jättekul att det gick så bra.

Jag har aldrig varit i södra usa tidigare, jag har bott utanför seattle i delstaten Washington samt besökt oregan och califonien ett par gånger. Miami är inte som de tidigare platser jag varit på i usa. Jag sa till Per idag att det känns som att vi är i Barcelona snarare än USA.  Det är väldigt många latinamerikaner som bor här.  När jag bodde i Washington och tex gick och handlade reagerade kassörskan på att jag hade en accent.  Jag fick ofta frågan var jag var ifrån och att vara europé ansågs exotiskt och alla älskade att jag hade accent.  Här är det ingen som bryr sig,  de flesta är ju ändå inte här ifrån i från början. Vi läste att det bor fler sydamerikaner i miami än infödda amerikaner. Man hör många prata spanska och ja det känns faktiskt inte som att vi är i USA.  Det är en ny upplevelse. Jag äskar klimatet som är lagom varmt med sådär 25 grader varmt. Doften och värmen påminner om Jamaica,  som ju inte ligger så långt härifrån. Vi var ju på Jamaica för exakt 2 år sedan på bröllopsresa.

Ska bli kul att upptäcka mera av miami och se vad staden har att erbjuda.

5 år idag

Idag för 5 år sedan, efter ett halvårs dejtande, varit ihop 2 gånger tidigare, bestämde vi oss för att det skulle vara vi. Vi ville. Kärleken ville. Åh vad jag är glad att det blev vi. Min stora kärlek.  Idag har vi en gemensam kärlek också och jag älskar Per och Viggo ofantligt mycket. Vi är en underbar liten familj och det finns så mycket kärlek hos oss. Tack Per för allt du ger mig och hur du förgyller mitt liv och ger mig massor av skratt varje dag, trygghet och värme. Älskar dig!

Gott Nytt År!

Då var 2015 slut och nu är 2016 här. Vi hade ett lugnt firande här hemma bara Per, Viggo och jag. Viggo somnade vid 22 så Per och jag satt framför brasan och åt och drack gott sen kröp vi ner i sängen bredvid viggo efter tolvslaget.  Viggo vaknade för övrigt prick 23.59 så jag firade in det nyå året genom att ligga intill viggo. Vilket perfekt sätt att både avsluta 2015 och välkomna 2016 på.

2015 har varit mitt livs allra bästa år, Viggo föddes ju, ingen annan händelse slår det. Sen köpte vi ju huset också,  även det en stor händelse.  Sen har jag älskat att vara hemma med viggo, varje minut, men nu börjar man sukta efter lite egentid.

Jag har svårt att se att 2016 skulle kunna slå förra året. Viggo blir ju 1 år snart och vi har lite resplaner för året. Ska bli kul. Kommer sluta amma snart vilket jag verkligen ser fram emot. Annars ska vi bara hänga med och följa viggos utveckling vilket är superhäftigt!

Har avgett nyårslöften också, dels att ta hand om mig själv mer på alla plan: äta bättre, träna, vill börja med yoga, testa nya saker osv. Jag lovade även i morse att ta hand om min och Pers relation,  visa uppskattning mot Per, avsätta tid för oss att gå på dejt osv. Vi firar för övrigt 5 år tillsammans idag. Amor vincit omnia!