Viggo 1 år

Idag fyller vår lilla plutt 1 år! Året har gått fort men det har samtidigt varit väldigt händelserikt!  Jag har njutit varje sekund och tänker göra så resten av mitt liv.

Hur har det varit då att bli förälder?  Vi har lärt oss att det inte alltid blir som man tänkt. Per var till exempel väldigt bestämd på att viggo skulle sova i egen säng.  Jag ville att han skulle sova hos oss de första månaderna och sedan sova i egen säng. Vi lärde oss att barn har en egen vilja och viggo har aldrig velat sova i egen säng. Från dag ett försökte vi få han att sova i baby nest (vi köpte två stycken) men nej, inte ens i den ville han sova i. I början ville han bara sova på bröstet och sedan intill oss. Nu tycker vi att det är mysigt och njuter av den stunden samtidigt som vi vill lära honom att sova i egen säng nu så att han lär sig det tidigt.  Men för mig är det viktigaste att han känner sig trygg när han ska sova.

Jag hade väl inte heller tänkt att amma så länge, max 7 månader. Om nån för ett år sedan sagt att vi skulle amma än skulle jag blivit sur. Men ja,  vi ammar än och jag är trött på det och vill sluta. Men det är inte helt lätt när viggo inte vill sluta. De är bestämda små varelser.

Jag har faktiskt blivit bättre på att njuta av nuet, nåt jag alltid kämpat med länge. När jag får en stund för mig själv njuter jag till fullo av den och när jag är med viggo njuter jag av att leka eller byta blöja eller vad det nu kan vara.  Varje stund är unikt och värdefull.

Jag har sänkt kraven. Jag gillar att ha det fint och städat och försöker väl hålla hemmet någorlunda fint, men när jag inte hunnit att städa så grämer jag mig inte för det utan prioriterar alla gånger att få umgås med viggo istället.

Under alla amningstunder under vårvintern förra året funderade jag mycket kring livet, tex att vi föds med olika förutsättningar och vi måste hjälpa varandra.  Jag funderade också kring vad det är för värld som man vill lämna efter sig till kommande generationer och min plats på jorden.  Jag har, som alltid, saknat mina mor och farföräldrar mycket, de befinner sig ju i himmelen.  Jag pratade med dem för ett tag sedan om att jag måste fokusera på livet här och nu och inte tänka så mycket på dem - jag saknar dem men jag måste fokusera på de goda minnena istället för det negativa att de inte finns längre. Det äter en och jag vet att ingen av dem hade velat det. Jag saknar dem men kan inte tänka på dem hela tiden.  Det var en skön känsla efteråt och det kändes vuxet och förnuftigt.

Jag har också tvingats vara mindre fåfäng; inte hinna sminka sig,  inte fixa håret - jag har tappat en massa hår dessutom, kroppen har förändrats mm. Men dövas nyttigt det varit att för en tid lägga undan sina egna prioriteringar och fokusera på en annan individ.  Nu ser jag dock fram emot att få tillåtas vara fåfäng igen.

Nog  om mina tankar. Föräldraskapet är det bästa jag varit med om och jag ser fram emot allt vi har framför oss.

Dagen har varit underbar och vi har försökt att hitta på sånt som viggo gillar - hängt i en lekpark och träffat andra barn.  Underbart!  Åh vad jag älskar livet!

På torsdag fyller viggo ett år! Min stora lilla bebis!

Minns så väl tiden alldeles efter att han var född,  alla känslor,  hur sårbar man kände sig på grund av hormonomställningen, hur fin han var, hur vi kämpade med amningen och extra ersättning,  tröttheten,  sömnlöshet,  men framför allt allt mys hela tiden. Vi sov tillsammans,  satt i soffan mycket tillsammans.  Åt mat, bytte blöja och sov.  Så mycket kärlek.

Nu ligger vi på sängen tillsammans viggo och jag och han sover förmiddagslur. Pratar i sömnen gör han. Så söt och underbar.  Kärleken växer för varje dag.  Finns inget större än att vara förälder och jag är så tacksam som får uppleva detta!

Miami baby!

Sedan i tisdags befinner vi oss i Miami!

Flygresan hit gick jättebra.  Jag har varit så orolig för hur det skulle gå att flyga med viggo men det gick hur bra som helst. Han gnällde ingen vid start och landning. Tricket är att ge vätska vid landningen för att undvika att det slår lock för öronen - när man sväljer tryckutjämnar man automatiskt. Viggo fick dricka mycket under landningen så han grät aldrig.  Han sov en del under resan och sen satt han och lekte med nya leksaker som vi köpt och tittade på alla passagerare.  Han älskar nya människor och verkade tycka att hela resan var spännande. Vilken lättnad och jättekul att det gick så bra.

Jag har aldrig varit i södra usa tidigare, jag har bott utanför seattle i delstaten Washington samt besökt oregan och califonien ett par gånger. Miami är inte som de tidigare platser jag varit på i usa. Jag sa till Per idag att det känns som att vi är i Barcelona snarare än USA.  Det är väldigt många latinamerikaner som bor här.  När jag bodde i Washington och tex gick och handlade reagerade kassörskan på att jag hade en accent.  Jag fick ofta frågan var jag var ifrån och att vara europé ansågs exotiskt och alla älskade att jag hade accent.  Här är det ingen som bryr sig,  de flesta är ju ändå inte här ifrån i från början. Vi läste att det bor fler sydamerikaner i miami än infödda amerikaner. Man hör många prata spanska och ja det känns faktiskt inte som att vi är i USA.  Det är en ny upplevelse. Jag äskar klimatet som är lagom varmt med sådär 25 grader varmt. Doften och värmen påminner om Jamaica,  som ju inte ligger så långt härifrån. Vi var ju på Jamaica för exakt 2 år sedan på bröllopsresa.

Ska bli kul att upptäcka mera av miami och se vad staden har att erbjuda.

5 år idag

Idag för 5 år sedan, efter ett halvårs dejtande, varit ihop 2 gånger tidigare, bestämde vi oss för att det skulle vara vi. Vi ville. Kärleken ville. Åh vad jag är glad att det blev vi. Min stora kärlek.  Idag har vi en gemensam kärlek också och jag älskar Per och Viggo ofantligt mycket. Vi är en underbar liten familj och det finns så mycket kärlek hos oss. Tack Per för allt du ger mig och hur du förgyller mitt liv och ger mig massor av skratt varje dag, trygghet och värme. Älskar dig!

Gott Nytt År!

Då var 2015 slut och nu är 2016 här. Vi hade ett lugnt firande här hemma bara Per, Viggo och jag. Viggo somnade vid 22 så Per och jag satt framför brasan och åt och drack gott sen kröp vi ner i sängen bredvid viggo efter tolvslaget.  Viggo vaknade för övrigt prick 23.59 så jag firade in det nyå året genom att ligga intill viggo. Vilket perfekt sätt att både avsluta 2015 och välkomna 2016 på.

2015 har varit mitt livs allra bästa år, Viggo föddes ju, ingen annan händelse slår det. Sen köpte vi ju huset också,  även det en stor händelse.  Sen har jag älskat att vara hemma med viggo, varje minut, men nu börjar man sukta efter lite egentid.

Jag har svårt att se att 2016 skulle kunna slå förra året. Viggo blir ju 1 år snart och vi har lite resplaner för året. Ska bli kul. Kommer sluta amma snart vilket jag verkligen ser fram emot. Annars ska vi bara hänga med och följa viggos utveckling vilket är superhäftigt!

Har avgett nyårslöften också, dels att ta hand om mig själv mer på alla plan: äta bättre, träna, vill börja med yoga, testa nya saker osv. Jag lovade även i morse att ta hand om min och Pers relation,  visa uppskattning mot Per, avsätta tid för oss att gå på dejt osv. Vi firar för övrigt 5 år tillsammans idag. Amor vincit omnia!