Sitter här på kvällskisten och äter ett par hårda mackor,  en kaka och dricker läsk till det. Älskar att vara vuxen och få bestämma vad jag ska äta. Själv tänker jag dock hålla strikt med lördagsgodis mot viggo. Får se hur det går. Barnuppfostran tar mest utrymme när jag filosoferar om kvällarna. Läste för ett tag sedan en artikel i nån tidning om en lärare som uppmanade föräldrar att uppfostra sina barn bätte och skrev att man tex måste lära dem att det är ok att ha tråkigt, eller att det är nyttigt att ha tråkigt,  minns inte exakt formuleringen. Först höll jag med och tyckte att det var bra och tänkte anamma det. Idag kom jag att tänka på lärarens uppmuntran igen och kände mig inte lika övertygad längre. Är inte livet för kort för att ha tråkigt?  Borde vi inte uppmuntra våra barn att ta vara på varje stund i livet och göra det bästa av dem än att luta sig tillbaka och ha tråkigt och tycka att det är ok (det ÄR såklart ok om man nu vill ha tråkigt). Jag hade sällan tråkigt som barn,  jag hade livlig fantasi och älskade att leka. Åkte vi bil så räknade jag bilar med en viss färg eller spelade bil-bingo osv. Jag kunde sitta och dagdrömma om det verkligen inte fanns nåt att göra. Men att ha tråkigt, nej det handlar om inställning.  Att ha tråkigt är inte samma sak som att inte ha något att göra. Vi föräldrar ska inte alltid servera våra barn aktiviteter, det kanske var så läraren egentligen menade, utan barnen måste lära sig att vara kreativa och göra det bästa av varje situation.  Svårt. Det kanske är lättare att lära dem att acceptera tristess. Jag vet inte.