Ensamt

Per kommer hem på måndag kväll och jag räknar ner timmarna tills dess. Jag blir helt apatisk när han inte är hemma, tar mig inte för nåt (jag som skulle ha varit duktig och pluggat och tränat), kommer inte till ro och sover dåligt. När jag var på Mallorca nu i September fick jag hemlängtan efter bara nån dag och ville hem till Per. Att älska nån ofantligt mycket känns extra mycket när den andra hälften inte är närvarande...