Tack kroppen!

Viggo sover nu så jag reflekterar igen. Han är 5,5 månader nu, stora killen! Snart kommer han äta egen mat och amningen kommer trappas ner. Längtar tills får ha min kropp för mig själv, att andra också kan ge honom mat. Samtidigt har det varit väldig smidigt att amma och jag försöker njuta även när det kan vara lite jobbigt ibland, tänker att det är en så otroligt kort tid i livet det här, och snart är den slut. Snart är han en mera självständig individ som äter själv... Är stolt över min kropp. Inte bara har den burit ett barn i 9 månader, den har också livnärt ett barn helt och håller i snart 6 månader. Helt otroligt! Tack fina kropp för allt jobb!