Jag har höga krav och vill ha allt perfekt, många gånger hinner jag inte med att njuta av nuet för jag är för fokuserad på någon detalj som inte är perfekt. Jag kan fantisera om hur saker går fel innan en händelse och oroa mig och grubbla. Det gör väl inget om allt inte är perfekt? Men vad ska folk säga? Det är just det som är min grej, vad ska folk säga... Det var ibland "ett hot" när man inte skötte sig som barn... Kanske är det det som lever kvar. Kanske är det något jag skapat själv i strävan efter perfektion. Sänka kraven... Var nöjd som det är. Det är OK som det är. Det är OK om det blir fel. Det är OK om det inte är perfekt. Det ÄR OK.

Är det ovanligt mycket orm i år? Eller är det kanske bara jag som är ute mer i naturen eller just tittar efter ormar (man vill ju inte trampa på dem)? Jag har såhär långt sett 4 huggormar, 2 snokar och 4 kopparormar (jag räknar dem som orm även om de per definition är ödla, de ser ju ut som en orm ju...) samt 3 överkörda kopparormar. Hu och fy vad äckliga dessa varelser är! Hoppas jag slipper se fler i år. Det var allt jag ville säga idag. Tack och hej!

Sju månader av tacksamhet

För sju månader sedan fick mitt liv en helt ny mening och jag fick en ny stor kärlek; Viggo. Jag blev förälder och började se livet med nya ögon. Små problem blev oviktiga och små faror blev enormt farliga. Jag skulle kunna offra mitt liv för Viggo, utan att blinka! Och att föda barn är det häftigaste jag varit med om och jag är så stolt över min kropp och känner nu en större skyldighet än tidigare att faktiskt ta hand om den. Jag älskar livet så mycket mer nu och jag vill bli en så bra människa som möjligt så att mitt barn alltid kommer att älska mig. Och tack tack tack moder jord för att jag fick bli förälder. Tack.

I morgon blirvår skrutt 7 månader!!! SJU månader! Nu börjar det kännas att tiden går snabbt! För sju månader sedan hade vi varit på BB i drygt två timmar. Jag minns allt och jag minns smärtan, många jag pratar med har svårt att minnas den, men det har inte jag. Jag var klar i bollen och minns allt, men skulle kunna göra om allt nu på en gång, det var bara fantastiskt!

Sommaren är snart slut. Hösten närmar sig. Ska bli mysigt med höst...men ska jobba lite extra på helgerna. Ska bli skönt att tjäna lite extra pengar, men lite skrämmande att börja jobba igen. Tänk om jag glömt allt...känns som jag glömt allt...hur gjorde man en hörselmätning nu igen?

Längtar tills julafton. Tänk att få ha ett eget barn på julafton. Tänk att få fira julen för hans skull (just i år kommer han inte fatta mycket, men ändå!!). En jul hemma hos oss i Leken. Underbart!

Vi är inflyttade och i stort sett uppbackade. Det är lite småsaker som fortfarande väntar att få sin plats, och så behöver garaget organiseras, annars är allt klart. Det känns som vi har hittat hem...som att vi alltid har bott här. Älskar huset, tomten, sjön och omgivningen. Saknar inte Örebro alls. Älskar att bo på landet. Älskar ensamheten.

V äter för fullt. Vissa dagar ammar vi bara morgon och kväll, andra dagar ammar vi oftare. Vissa dar äter han all mat bra, andra dar inte. Utvecklingen känns fantastisk och det är så härligt att han blir mer och mer självständig. Det är en go och glad liten kille vi har och jag är så stolt över han!

Jag är så tacksam för allt livet gett mig; min fina son, min underbara man, fint hus...jag är så lycklig. Jag har inte sån ångest över min ålder som jag hade tidigare. Jag har fortfarande super-ångest över att jag fått rynkor vid ögonen, men jag älskar den här perioden i livet, och förutom rynkorna finns det inget negativt med att ha passerat 30.

V och P sover, snart jag med. Lycklig.

Midnatt råder

Vi håller på att flyttar! Som vi längtat att få bo på landet vid en sjö, snart är drömmen verklighet, men vägen dig känns just nu slitsam. Det är jobbigt att packa, avskyr själva flytten. Och sen att packa upp... Börjar redan känna mig sliten. Jag har inte så mycket tid över om dagarna så att dessutom hinna packa är inte helt enkelt. Jag vill ju dessutom gå igenom det mesta själv för att veta vad som ska slängas, hur det ska organiseras osv.

Jag hoppas innerligt att den riktiga sommaren börjar när vi väl kommer till huset. Snälla, en riktigt varm och fin augusti tack! Ja nu är det faktiskt augusti! I skrivande stund är klockan prick 00:00. Har duschat nu när V somnat, värdefull återhämtningstid.

Jag vill så gärna komma igång och träna! Jag har bestämt mig för att köra klart alla mamma-mage övningar innan jag går över på styrketräning. Löpa kan jag göra, men jag vet inte vad jag ska skylla på.. Maskfobin? Det regnat ju varje dag. Körde över en mask med barnvagnen här om dan, det tog många minuter innan pulsen slog normalt igen. Vidriga kräk! Och alla äckliga sniglar.  Ormar finns det fullt av i löparspåret också. Nej en mortioscykel får vi nog investera i om det ska bli någon träning i höst för min del.

Nu ska jag sova på min lilla del av sängen...V tar upp största delen, trots att han är minst. Samma var det med katterna. Jaja, go natt.