OK det blev kanske några glas vin för mycket igår men vi hade som alltid riktigt kul! Ikväll är det film och godis som gäller...men vi ska fira 1-årig förlovningsdag också, men vi skippar champagnen då det inte känns ett dugg lockande med alkohol idag. 

Förändringstider

Idag morse var jag till gymmet för första gången på 3 månader och det kändes som att börja om på nytt. Jag ska aldrig mer ha ett uppehåll från träningen. Jag har oftast tränat inför nånting; inför Lidingöloppet, mitt bröllop etc. När jag har nått målet har jag oftast tagit ett avbrott i träningen för syftet med träningen var uppfyllt. Nu ska jag försöka se träningen som en del av livet och tänker träna minst 3 gånger i veckan.

Jag tänker även ändra om kosten och planera veckans måltider bättre så att jag får i mig alla näringsämnen och äta godis enbart på lördag eller söndag.

Jag ska försöka leva i nuet och där hoppas jag att meditationen kan hjälpa mig.

Det krävs en ansträngning för att genomföra förändringar men jag vet att jag kommer lyckas. Bara jag vill nåt tillräckligt mycket så fixar jag det mesta. Och jag vill prioritera min hälsa för om kroppen mår bra mår skälen bra, så funkar det i alla fall för mig!

Äntligen helg!

Äntligen är det helg! Äntligen! Jag har haft en sjukt jobbig vecka med en massa stress på jobbet. Nu ska jag vila och ladda batterierna inför en rolig helg i Stockholm där jag ska hälsa på Jenny och Kajsa! Läääängtar! Nu intar jag ryggläge i soffan och slappar!

I huvudet idag:

Meditationskurs dag 2: Vi pratade om buddism och historiken kring meditation. Vi gick djupare i vår meditationsträning och skulle nu försöka vara tankefria. Svårt. Tankarna snurrar i huvudet och hjärtat bankar hårt. Stress.

Höll en föreläsning idag och det gick sådär. Svårt att krypa ner hela uppsatsen på 35 sidor till en föreläsning på 30 minuter. Vinklade jag faktan felaktigt? Jag kanske borde ha uteslutit diskussionen? Jag måste bli bättre på att uttrycka mig. Prestationskrav.

Igår fick himlen en ny ängel, författaren och musikern som dog i cancer 29 år gammal. Jävla förbannade skit cancer. RIP Kristian. Alla tankarna i huvudet känns nu banala. Hjärtat slår hårt, men det slår och jag lever. Perspektiv.

Och så var det de där med hårfärg igen... JaG funderar på att behålla min ljusblonda kaluffs men sneglar samtidigt på bilder på Jennifer Aniston och tycker att hennes hårfärg is to die for! En aning mörkare alltså, hmm...

Lajv på riktigt

I går deltog jag i mitt livs första lajv. Vi hade fått inträde till lajvet i bröllopspresent av min svärfar. För att verkligen gå in i rollerna hyrde vi kläder och jag måste erkänna att jag var ganska nervös innan vi anlände till lajvet. Det var som att åka till ett nytt land där man inte känner vare sig människorna eller kan språket eller sociala regler. Per lajvade en del under gymnasietiden så min strategi var att hänga på honom. Vi intog en ganska passiv roll och var mest åskådare, vilket var skönt. Men det var ju inte så pjåkigt som jag trodde och det här kan jag nog tänka mig att göra om. Känns nog bättre nästa gång när man förstår spelreglerna lite bättre!

Om vi får ha sådana här somrar varje år som håller i sig ända ut till mitten av september, då känns det faktiskt helt OK att bo i Sverige trots allt!

Det har tydligen blivit väldigt trendigt att följa 5:2-dieten och jag hör folk prata om den jämt, jag läser på löpsedlar om hur många kiki folk lyckats bli av med och kokböcker som säljs med allt gott man får äta enligt dieten och framför allt hur fantastiskt bra man mår! Först var jag positivt inställd till dieten men nu är jag inte det, kanske mest för att det blivit en sån modefluga. Jag gillar inte hysterin och den industri varje sån här trend-diet för med sig. Folk vill lära sig hemligheten bakom viktnedgång, hur vissa lyckas. Jag ska bjuda på svaret, helt gratis: förbränna fler kalorier än vad du får i dig. En enkel ekvation som folk inte gillar för då måste man kämpa för att få bort fett. Därför är det bättre att tro att mirakelmetoder fungerar där man faktiskt får äta mycket och ändå gå ned i vikt. Om alla tidigare mirakel metoder som ploppat upp genom tiderna fungerat så hade vi inte varit i behov av nya. Five-two!

En nystart

Idag startade meditationskursen och jag och 13 andra förväntansfulla själar satt på kuddar på golvet och blev introducerade i hur man mediterar. Vi mediterade tillsammans under 15 minuter och vi hade läraren som pratade stöttande och påminde oss om att hela tiden fokusera på andningen  Det var häftigt att sätta av tid för själen och vi ska under denna 10-veckors långa kurs meditera 5 minuter varje morgon för att uppnå förändring! Läraren berättade att han tack vare meditation fått ett annat sätt att se på livet och att om han till exempel får två val på jobbet så spelar det ingen roll vilket val han väljer. Båda valen är lika rätta, det är bara två olika sidor av samma sak. Jag vill också uppnå ett sådant synsätt på livet och jag kommer därför att gå upp 5 minuter tidigare i morgon bitti och förhoppningsvis varje morgon resten av mitt liv. 

Dagens överraskning

Per skulle egentligen ha varit på jobb i Östersund ikväll men jobbet blev inställt. Och det visste såklart inte jag. Klockan 18 ringde det på dörren och där stod Per med en bukett rosor i handen! Min man är en romantiskt man fylld med överraskningar!

Älskar dig!

Kom och köp!

Säljer min fantastiska brudklänning! Kom och köp!

http://www.blocket.se/orebro/Pronovias_Brudklanning_49241209.htm?ca=8&w=1

Skyddsänglarna

Det går inte en dag utan att jag saknar farmor, farfar, mormor och Harald. Min morfar dog flera år innan jag föddes men Harald, en av mormors bröder, var som min morfar då han bodde hos henne under hela min uppväxt och han älskade mig och Gustav som de barnbarn han aldrig själv fick.

Jag tänker på er varje dag, är glad och tacksam för att jag fick ha er i mitt liv och allt ni gjorde för mig. Jag vet att du farmor kommer ner till oss ibland i olika former. Jag vet att du mormor lagt din hand på mitt huvud. Jag är inte längre rädd för din hand. Jag vet att ni är mina skyddsänglar. Jag vet också att ni skulle vara stolta över den jag är idag. Många av mina värderingar kommer från er och ni lever kvar i mig. Tack,

Som den fotbollsfru jag nu är har jag en självklar plats i publiken när Per spelar fotboll. Som i skrivande stund. Just idag agerar Per målvakt vilket gör det hela lite tråkigare än att följa Per med blicken på planen. Men som den självklara supporter jag är så tittar jag upp då och då från mobilen och applåderar när nån annan gör det. Heja heja!

Dagens tankar:

* Trots att det är femte gången jag håller föreläsningen, övat cirka 518 gånger och inte var så nervös så glömmer jag ändå att säga en del saker, why?

* Fisk och värme går inte ihop. Äta sushi en varm dag förvandlar magen till en tunna med surströmming. Glöm aldrig det!

* Sitter bredvid en tjej på bussen som pratar i telefon och som ältar samma sak i en timme. De enda tankarna som snurrar i mitt huvud är "skjut mig" och "jag ska aldrig älta igen".

Kl 21:05 kom en ny liten människa till världen - en ny familjemedlem! Är så klart sprudlande stolt och glad och jag längtar tills helgen när jag får träffa min nya brorsdotter <3

Är fortfarande soffpotatis

Nej jag har inte alls kommit igång med träningen och jag har lite dåligt samvete för det. Jag skulle ju bli supervältränad i alla fall en gång i livet och då är det lika bra att sätta igång, men jag trodde liksom att motivationen skulle ramla ner över mig här i soffan. Om jag väntar lite till så kommer den nog. Motivationen behöver nog bara lite tålamod sen kommer den att infinna sig, så jag väntar lite till :-)

Inlägg nr 600

Sexhundra inlägg...det finns tydligen en del intressant att skriva om trots allt.

Bloggen har haft över 30 000 besökare!!! 

Jag tackar och bockar ödmjukt!

Att våga fråga hur det är

Jag har lite svårt för att fråga folk som jag inte har en jättenära relation till, eller som inte är öppna mot mig, att fråga hur det är eller hur de mår om jag vet att de tex genomgår en skilsmässa. Då vill inte jag vara den som drar upp det på nytt och göra dem ledsna, lägga näsan i blöt eller förstöra deras dag. Så tänker jag innan och under mötet. Efteråt kan jag känna mig känslokall och dum, att jag inte vågade fråga hur det är och att jag inte visat att jag brytt mig. Nu vill jag ju alltid göra rätt och alltid vara folk till lags, så hade jag trots allt frågat så hade jag känt mig dum som gjort dem ledsna, lagt näsan i blöt eller förstört deras dag. Kanske hade jag gjort dem glada att jag visat min omtanke... Jag antar att jag bara ska följa den gyllne regeln; att behandla andra som man själv vill bli behandlad.