Att våga fråga hur det är

Jag har lite svårt för att fråga folk som jag inte har en jättenära relation till, eller som inte är öppna mot mig, att fråga hur det är eller hur de mår om jag vet att de tex genomgår en skilsmässa. Då vill inte jag vara den som drar upp det på nytt och göra dem ledsna, lägga näsan i blöt eller förstöra deras dag. Så tänker jag innan och under mötet. Efteråt kan jag känna mig känslokall och dum, att jag inte vågade fråga hur det är och att jag inte visat att jag brytt mig. Nu vill jag ju alltid göra rätt och alltid vara folk till lags, så hade jag trots allt frågat så hade jag känt mig dum som gjort dem ledsna, lagt näsan i blöt eller förstört deras dag. Kanske hade jag gjort dem glada att jag visat min omtanke... Jag antar att jag bara ska följa den gyllne regeln; att behandla andra som man själv vill bli behandlad.