Det finns otroligt många trollsländor och fjärilar vid vårt hus. Oftast flyger de i par. När jag ser ett par fjärilar som flyger tillsammans så får jag en känsla av att det är farmor och farfar som flugit ner från himmelen för att titta till mig. Tänk att man kan sakna nån så mycket...trodde saknaden skulle avta med åren. Men det kanske inte är så konstigt. Jag har, så länge jag kan minnas fram tills jag var 14 år då vi flyttade, spenderat varje dag hos farmor och farfar. Jag gick aldrig på dagis som barn utan varje dag efter skolan och på somrarna när mamma och pappa jobbade, spenderade jag hos farmor och farfar. Jag har växt upp hos dem, de har varit en del av min uppfostran och de var nästan som extraföräldrar för mig. Klart att jag saknar dem.
Men jag väljer att tro att det finns en himmel och att de tittar till mig. Ibland säger jag "hej farmor och farfar" till fjärilarna. Tänker fortsätta med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar