Förr, innan 30, hade jag sån åldersnoja. Jag ville inte bli gammal. Antar att det hade att görs med att vara ung var en del av min identitet. Jag har släppt det där med identitet och nu känns det bättre att fylla år.
Jag skulle heller inte vilja gå tillbaka i tiden och va några år yngre, jag menar, livet har aldrig varit så bra som vad det är nu. Jag är numera mamma, det största och mäktigaste jag varit med om! Jag har en frisk och fin pojke. En man som jag älskar ofantligt mycket och som älskar mig lika mycket tillbaka. Jag har underbara föräldrar och bror med familj, och Pers familj är också underbar! Jag har fina vänner - blev påminnd om det igår på födelsedagen med blommor, telefonsamtal, SMS och hälsningar på facebook. Jag har världens roligaste jobb och bor väldigt fint. Jag vet inte vad mer jag kan önska mig.
Mitt nya liv och identitet som förälder passar det bra att va trettio plus. Hade jag levt det här livet för kanske fem år sedan så hade jag nog känt att jag missade ungdomen lite. Jag är nöjd med min ålder och där jag är i livet just nu.
Ja må jag leva!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar